Jag kände mig som en fattig loppistönt

Nu har han åkt, min älskade. Jag saknar honom redan. Jag är så van vid att ha honom vid min sida jämt. Allafall under sommaren nu. Vi sov bara ifrån varandra en eller två nätter! Galet bra! Men nu är han långt borta.

Till min stora gädje var middagen igår jättemysig. Det var bara jag och Alexander där så det var skönt. När vi är "alla" så är vi så himla många, när det bara är vi så får man tillfälle att prata mer med Maria och Stefan. Annars sitter jag mest tyst, jag är ju inte översocialdirekt i stora sällskap direkt. Men självklart älskar jag hans syskon + respektive.

Jag skjutsade Alexander till hans pappa imorse vid 7.20, de ville komma iväg tidigt med flyttlasset. Efter det åkte jag till himpa där mamma och pappa stod och sålde på loppisen. Först när jag kom dit ville jag bara vända och åka hem. Det kännes så pinsamt och patetiskt att befinna sig där sådär tidigt och att faktiskt vara en av "dem". Det positiva var att vi sålde, vi var inte där för att handla. När mamma och pappa kom dit vid 5.30 var det massor av folk redan. Helt sjukt! Och när jag kom dit var det proppat med folk. Allt eftersom tiden gick blev det roligare och roligare. Det var faktiskt riktigt trevligt! Trot eller ej.. Haha! Alla typer av människor var där och det hade jag aldrig trott. Vissa fördomar har man ju liksom. Menmen, vi ska nog åka dit igen. Vi blev inte av med allt. Desutom ska vi nog kunna hitta lite nytt skit här hemma som man kan sälja.

Själv gjorde jag ett fynd idag. Jag köpte en jättesnygg ring för fem kronor! Sanslöst billigt!


Nu ska jag se en dokumentär som jag spelade in förut. Jag älskar dokumentärer! Jag prioriterar dokumentärer före allt annat, nästan. Vissa serier går före, men de är fåräknade!

Måste fixa till sidan med. Den pajjade ju totalt. Får bli imorrn.
/Tina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback