Tina - Delar av mitt liv

Imorse vid 05.20 vaknade jag av att brandvarnaren i mitt rum började tjuta. Så högt den piper alltså. Fattar inte varför den gjorde så, ingenting brann ju. Ska nog ta ur och byta batteri, kanske hjälper. Irriterande är det allafall att vakan av ett tjutande ljud. Det positiva är att jag nu vet att jag vaknar av det.


Igår hade Alexander och hans skola konsert här i Norrköping. Den började 21 och skulle hålla på till 23. Konerten var på kulturhuset. När jag hör ordet kulturhuset så föreställer jag mig en fin lokal där kulturnissar brukar ha föreläsningar eller konserter. Alltså en fin lokal med sköna sittplatser och kanske en garderob där man kan hänga in jackan. Men icke. Kulturhuset var en ungdomsgård. En ungdomsgård för norrköpings vänster- och alternativmänniskor (min egna tolkning). Det var som ett stort äckligt vardagsrum. Intill detta vardagsrum var ett kök där det fann stolar och soffor som inte alls hörde samman. På väggarna satt det affisher med kommande spelningar, pridefestivalen osv. Ni som känner mig kan ju förstå att jag vantrivdes. Det kröp i hela kroppen på mig. Varför måla väggarna rutiga liksom? Och varför inte ha en och samma soffgrupp? Usch och fy och blä. Jag kunde se det framför mig, hur de sitter där och planerar nästa gång de ska ut och demonstrera och kasta gatsten.

MEN, jag fick ju träffa min Alexander som jag längtat så mycket efter. Och han var bäst igår. Jag blir så stolt när han står där framme med sin stora kontrabas. Sen är ju inte jag ett stort fan av jazz. Har aldrig varit och kommer väl aldrig bli, tyvärr. Men jag tycker Alexander är jätteduktig och det är fantastiskt att se han spela.



Min älskling spelar. Lägg märke till väggen. Uuuu.



/Tina