Kaffe
Klockan ringde, dags att gå upp. Alexander fick ligga kvar i sängen 1½ timme längre än jag. Fuskigt. Efter att jag hade duschat kände jag hur suget började komma.
Klockan sprang iväg och jag var tvungen att hinna med tåget som gick 9.47. Jag började sminka mig och göra iordning frukost. Klockan ringde igen. Den här gången var det Alexanders klocka som ringde. Stäng av klockan. Stäng av klockan. STÄNG AV KLOCKAN! Vid det här laget borde jag ha lärt mig att det tar ungefär hundratusenmiljoner signaler innan Alexander överhuvudtaget märker klockan. Hur kan man sova så himla djupt? Det är sött tycker jag. Han stängde tillslut av klockan och jag kunde fortsätta koncentrera mig på att äta mina mackor, samtidigt som jag la rouge.
Nu började jag känna suget ännu mer och tankarna började flyga omkring. Ska jag koka kaffe?
Ska jag inte koka kaffe? Hinner jag koka kaffe? Ska jag köpa kaffe? Ska jag inte köpa kaffe? Tiden
rann iväg och jag kom fram till att nej, jag hinner inte koka kaffe. Klockan ringde igen för femte gången. STÄNG AV KLOCKAN!
Nu hade klockan hunnit bli 9.33 och jag var tvungen och gå. Jag sa hej då, älskar dig och kysste Alexander tusen gånger innan jag tillslut gick ut genom dörren. Till min stora irrtitation var det en decimeter snö på marken och det snöade för fullt. Hurra! Jag hade inte fått något kaffe i mig än, jag hade hört på Alexanders väckarklocka i en timme, och det blåste nu snö i ansiktet på mig. Varför stod jag och kämpade med sminkningen när den ändå kommer pajja nu, så fruktansärt irriterande, tänkte jag när jag gick med småraska steg ner till tågstationen.
När jag närmade mig pressbyron tänkte jag gå dit och köpa kaffe. Nej, tåget hade redan kommit in på perrongen, så jag gick direkt till tåget så jag kunde få en bra plats. En fönsterplats. När jag har stoppat ner tågkortet i kortläsaren och satt mig tillrätta spred sig en så underbar doft. Killen, i den stora stickade halsduken som satt framför mig, hade precis köpt kaffe på pressbyron. Suck, varför han och inte jag?
Jag försökte koppla bort doften. Det gick faktiskt rätt bra. När vi började närma oss Linghem var suget olidligt, och PANG! Där kom huvudvärken. Typiskt. Jag funderade på om jag skulle kunna köpa kaffe på stan istället. Jag hade ungefär en timme kvar tills jag skulle börja skolan. Men nej, det snöade för mycket så jag valde att lida istället. Det hade säkert hunnit kallna allafall.
Nästa alternativ var att köpa kaffe på skolan. Men nej, då kom jag på att en kompis hade fått gammal mjölk i kaffet där en gång, och jag var verkligen sugen på kaffe med mjölk. Plus att jag inte gillar vårt kafé på skolan. Det är ofräscht.
Jag gick till min lektion och gjorde lite på mitt projektarbete. Jag fick flera meningar skrivna, trots min bankande huvudvärk. Jag behövde KAFFE! Jag satt där i 40 minuter sen tog jag nästa buss hem. Så nu är jag hemma. Jag sitter här med en stor turkos höganäs kaffemugg framför mig. Den är tom.
Jag har alltså nu ÄNTLIGEN fått i mig mitt kaffe.
Och vet ni, jag ska gå o ta en kopp till.
/Tina