när hela livet känns upponer

Fy fasen vad livet känns skit ibland. Är det vårhormoner? Kvinnohormoner? Eller är livet så jäkla skittråkigt ibland att man bara vill gräva ner sig? Ibland känns allt på topp, man är glad för livet och allt runt omkring, men dagar som denna vill man bara hoppa över.

Jag tror att jag jämför mig för mycket med alla andra. Flera gånger om dagen tänker jag på vad alla andra har eller gör som inte jag har eller kan göra. Varför just jag, liksom? Varför är det jag som sitter hemma och ruttnar med ett par skolböcker? Varför är det jag som inte kommer få nån sol i sommar? (går ju inte räkna med en bra sommar i sverige). Varför är det jag som inte har koll på vad som händer framöver?


Nu måste jag laga mat. Pasta med köttbullar, fy fan va tråkigt.

/Tina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback