Tina - Delar av mitt liv

Jag börjar bli lite nervös nu. Det känns i magen. Ni vet sådär som när man ska göra något man inte riktigt vill. Fast jag vill ju, det är skillnad. Att det är krig i grannlandet gör att jag kommer vara rädd för att planet blir nerskjutet och jag kommer tro att alla gubbar med skägg är terrorister. När vi ska till Kairo ska jag försöka undvika folksamlingar så gott det går. Tänk om de skulle bomba där? De har ju haft möte i Kairo ang kriget i Gaza så det skulle inte förvåna mig om det kommer bomber i Egypten med. Vi har kollat på UDs hemsida och där står det inget om att det skulle vara farligt, bara att man ska vara uppmärksam på vad som sägs på nyheterna.

Flygningen är jag bara lite orolig för. Både pappa och Robin är sjukt flygrädda så det smittar av sig lite på mig med. Sen att jag inte förstår hur ett stort flygplan kan lyfta gör ju inte saken bättre. Som jag brukar säga; jag är inte rädd för landningen, det är upp som är obehagligt. Ner VET jag att jag kommer på ett eller annat sätt, men upp är inte lika självklart. Egentligen borde jag sitta med mamma på planet eftersom hon inte är ett dugg rädd. Problemet är att hon vill sitta med Robin när han är så rädd. Förra gången vi flög såg hon, utanpå kläderna, hur hans hjärta dunkade, så jag kan förstå att hon vill ha koll på honom. Förhoppningsvis kan vi sitta alla på samma rad, om det är ett stort plan vill säga.

Planet går 7.00 imorgon bitti. Bussen går här ifrån 00.30. Jag kan inte förstå varför vi ska ha så många timmar på oss upp. Antagligen är bussen full med pensionärer som måste ha kaffe, eller så måste chauffören ha rast. Antagligen det sistnämnda. Att planet går så sent, eller tidigt beror på hur man ser det, är på ett sätt bra för flygrädslan. Förhoppningsvis hinner vi somna innan planet ens har lyft.

Men alla fall, kriget oroar mig mest.  Vidriga människor som dödar varandra. Jag är inte på någons sida, de är lika idiotiska båda två. Hämndlystna jävlar.

/Tina