För ibland är man rädd, det känns ensamt och då är det skönt att få hålla nån i hand...
Å vad trött jag är. Jag är inte van vid att gå i skolan så mycket som vi gör nu. Igår var jag i skolan från 10-20 :O Visst är det sjukt? Alldeles för mycket! Men gårdagen var, trots alla timmar, en bra dag. På kvällskursen kom en man från muslimska föeningen i Linköping och hade föreläsning. Väldigt intressant! ALLA borde få en föreläsning med en muslim sådär. Han svarade på alla frågor vi hade, även såna som kan tänkas vara känsliga. Men han svarade ärligt och förklarade så vi förstod. Otroligt givande. Tyvärr har vi ju så mycket fördomar om den religionen/livsstilen, men det handlar mest om okunskap. Menmen, det var intressant och en annorlunda föreläsning.
Jag och mamma hörde en barnsvisa på radion förut som vi båda tyckte lät som de sånger som jag lyssnade på när jag var liten. Det var inte den sången vi trodde, men väldigt likt. Jag lyssnade MASSOR på Agnetha Fältskog och hennes son Christians kassettband (ja, jag är gammal) som hette "kom följ med i vår karusell", och jag fick ett akutbehov av att lyssna på dem nu, NU NU NU! Allafall, har letat både på Spotify och Youtube och jag hittade låtarna! Ååå de är så bra! Har lyssnat ett tag nu. Jag vet inte vad det är med dem så är bra, antagligen handlar det bara om minnen och nostalgi.
Den här sången är så himla söt. En barnvisa som faktiskt har en bra och tänkvärd text:
Ni kanske tycker den är skit, men jag älskar den! Skulle kunna lägga in fler men jag ska inte tråka ut er ;)
Vi har ju som sagt börjat med pedagogik nu. Jag har ju haft en föreställning om att det bara handlar om skolan, typ. Men nej, det är bara en liten del som handlar om det. Förvirrad, javisst! Så nu försöker jag få grepp om vad pedagogik egentligen är.. Men det kommer väl snart!
Nu ska jag ta mig nått att äta, sen är det idol!
/Tina